Känner mig rätt deppig trots mitt nya projekt.
Trött på jobbet, trött på lägenheten, trött på det mesta. Säger något orden "väntetid", "logg in" eller "kö" en gång till så spyr jag nog. Den som frågar "Hur det går med adoptionen?" alternativt "Har ni hört något" riskerar att åka på en fet smäll. ALLA har fått information om att det kommer dröja minst två år innan vi hör ett jävla pip från någon, varför frågar de då?! Fattar de inte hur jobbigt det är?! Suck.
Har tillsammans med A kommit fram till att ett totalt internet-förbud när det gäller adoptionsrelaterade sidor gäller för mig just nu. Vi kan inte göra något just nu i alla fall, inte få CCAA att öka på takten, inte byta till något annat land för närvarande. Fan, hatar när jag inte kan göra något åt saker och ting. Det är såååå frustrerande. Och orättvist. Så det så.
2 kommentarer:
Det är nog klokt mer "internetförbud". Det hade även jag under en månad och det var skönt faktiskt för annars så går man ju in flera gånger per dag och det blir så himla fixerat.
Det där med frågorna får man nog TYVÄRR stå ut med de menar ju väl i alla fall, men det blir ju inte mindre jobbigt för det...
Mina tankar går till dig.
Kram Ulrika (trogen läsare av din underbra blogg)
Jag vill också klara av "internet"förbud men det känns stundtals som om när jag inte hänger på nätet har jag noll koll = blir deprimerad, när jag hänger på nätet = blir deprimerad. Jag som trodde att man skulle vara glad och förväntansfull när man väntar adoptivbarn istället är man nervös, deppig och det mesta känns tröstlöst och som att det aldrig kommer att bli barn...Är det 6-månaderns-LIDs-krisen??:-)
Hälsningar minisork
Skicka en kommentar