Jag har bestämt mig för att vårt barn inte kan bo i lägenhet.
Alltså, kan det verkligen vara lämpligt om man är tillbringat sin första tid i livet i en torftig miljö att flytta till en annan liknande (nåja) miljö? Borde man inte bo i hus med ett litet före detta barnhemsbarn? En vacker villa med stor trädgård, gräsmattor, blommande äppleträd och kanske en liten bäck…Nej, ingen bäck förresten, det kan ju vara farligt om barnet ramlar i. Stryk bäcken. Men hus i alla fall. Frisk luft på landet. Eller vid havet fast då är vi där vid vattnet igen så klart. Nåja, barnet kan ju ha flytväst på sig så klart.
Det är förresten inte alls svårt att hålla sig ifrån adoptionssidor på nätet. Numera är jag bara på www.hemnet.se. Älskar hemnet! Kan sitta i timmar och drömma mig bort till skånska gods, bohuslänska villor vid havet, småländska röda torp och så vidare. Kan se vår lilla kinaunge som springer i syrénbersån, plaskar i strandkanten (med flytväst), plockar lingon i skogen…
”Vi kan inte bo i stan” säger jag bestämt till A. ”Det är farligt för barn. Och förresten, om man har växt upp på ett barnhem ska man väl inte behöva komma till sitt nya liv i en sådan här skittrist lägenhet. En betongklump liksom! Kolla här, en villa i Ystad nära havet för bara fem miljoner:..”
”Ja, det låter ju som ett jättebra sätt att spara hundratusen till adoptionen vet ja’” säger A ironiskt. ”Förresten, vad ska vi göra i Ystad? Blir det inte lite långt att pendla till jobbet?”
”Äh, fnyser jag, var inte så negativ! Skulle du inte vilja bo hus?”
”Jo, jag och jag vill ha två ungar också. Får vi en enda innan vi går i pension blir jag glad och kommer vara hur nöjd som helst att bo i lägenhet med honom eller henne.”
Det tar mig två dagar att övertala honom att gå med på visningen av ett radhus i utkanten av stan. Det är ingen herrgård i Värmland direkt men det finns tre sovrum och en liten altan att grilla på. Ett litet kinesiskt barn som bott på barnhem skulle älska det.
3 kommentarer:
Vi slog till och köpte radhus lagom tills bebisen kom, och JA det är underbart.
Men jag är så väldigt glad att vi inte flyttade tidigare. Det bor en miljon barn i husen runt omkring, Och jag är jämngammal med alla trebarnsmammor... jag hade inte ens klarat av att titta ut genom fönstret innan vårt miraklel kom till oss.
Hej mamma Wannabe. Jag vill bara säga att det ÄR underbart att bo i hus. För övrig så har jag följt din blogg och läst den sedan du startade (tror jag) och jag älskar sättet du skriver på, det kunde lika gärna vara jag många gånger - känns det som iaf. Vi skulle precis börja våran utredning samtidigt som du/ni - men den blev uppskjuten i o m att min man bytte jobb och lite annat. Men nu ÄNTLIGEN har vi tagit oss i kragen och ska dra igång utbildning-utredning- köande och allt till hösten. och även blogg. hoppas det är okej att jag la upp en länk till dig på min blogg. Mvh Fru Barnlös.
Jag surfade också massor på hemnet och lyckades hålla mig borta från adoptionssidor på nätet (en del av dem är så negativa och deprimerande..), men nu när vi köpt hus så är jag tillbaka igen...;)
Skicka en kommentar