Och så har det börjat.
Vi tittar igenom listan med uppgifter och försöker dela upp dem. A får i uppgift att hitta vårt vigselbevis. Jo, vi vet att vi fått ett men det var verkligen anskrämligt ful med en hiskelig och nästintill skrämmande Jesusbild i guldtryck. Jag troooor att bilden på det ska föreställa att Jesus ger oss sin välsignelse och det är schysst men han såg mer sträng än mild ut och prästen borde ha gått en textningskurs innan han skrev sådana här dokument och… Ja, summan av kardemumman är att jag efter bröllopet tänkte att ”jaja, det där urfula pappret är ju inget vi har direkt nytta av” och stoppade undan det i någon garderob. Eller låda. Eller kartong. Och eftersom A inte kan ringa ostört (den som uppfann det öppna kontorslandskapet har uppenbarligen aldrig försök genomföra en adoption utan att hela världen ska få reda på det) får han leta-vigsel-bevis uppgiften medan jag ska ringa olika register.
Vårt första gräl uppstår när A helt i förbifarten säger att han ska försöka hitta vigselbeviset i helgen.
-Vaddå i helgen?!? utbrister jag. Du måste göra det NU förstår du väl?!
- Vaddå nu? Nu ska jag ju gå och lägga mig. Och i morgon ska jag först jobba och sedan träna. Och sen i veckan är det ju det där projektet på jobbet så jag kommer att behöva jobba över och när jag kommer hem sent kan jag ju inte börja tömma garderober och så.
- Du måste hoppa över träningen, säger jag bestämt. Fattar du inte, varenda sekund är viktig! Ju längre tid detta tar, desto längre tid får vi vänta. Och väntetiderna i Kina kommer bli oääääändliga!
- Hur vet du det?
- Det står på Internet.
A blänger surt.
- Du borde förbjudas att använda Internet. Du är helt internetifierad. Adoptions-site-beroende!
- Det är jag inte alls, fräser jag på bästa 6-årings-manér. Men jag tycker vi har väntat länge nog. Nu kan vi faktiskt påverka själva. Då kan vi väl jobba undan snabbt? Om du bara skippar träningen och hittar det förbannade vigselbeviset så fixar jag resten. Jag lovar! Och förresten så behöver du inte träna, du är ju redan vältränad! Skitsnygg tycker jag...
A ser skeptisk ut men med smicker kommer man långt. Han lovar att komma direkt hem från jobbet och systematiskt, på värsta CSI viset finkamma lägenheten tills han hittar la vigselbevisa. Bra. Nu ska jag bara räkna ut var man hittar utdrag ur dopboken? Vad är en dopbok? Vem har dem?!
7 kommentarer:
Hej igen! Igår fick vi brevet från FFIA med alla instruktioner. Hurra! Men, som sagt, vad är en dopbok.... Mannen är bortrest hele veckan med jobbet, så jag får snällt sätta igång själv. Börjar nog med arbetsgivarintyg. Det verkar lätt och bra...
Hej !
Jag avundas dig verkligen inte att hålla på med denna pappersjakt. Det var sååååå jobigt. Själv har jag gjort det två gånger.Men du ska veta hur skönt det är då man "lägger det på lådan". Apropå dopboken så ringer du till er församling så hjälper dom till.
Ha det så bra
Ulrika
Hej
Utdrag ur dopboken får du från församlingen där du är döpt, eller från något som heter landsarkivet. Det är lite olika.
Om ni inte har skaffat utdrag ur polisregistret så gör det, det tog några dagar att få hemskickat. Och passbilderna var roligt att ta...in och ut ur en fotoautomat hur många gånger som helst. :-)
Lycka till.
"Det står på internet" Ha, jag skrattade högt när jag läste det:o))
Så låter det ofta hemma hos oss också.
Lycka till med letandet (och allt annat också förståss)!
Kram!
Om ni inte vill leta halvt ihjäl er efter viselbeviset så går det faktiskt att be församlingen att skriva ut ett nytt.
Det vi fick vid vår vigsel hade prästen stavat fel till min mans namn, och nojig som jag var då så tänkte jag inte riskera nåt genom att ha en felstavning i nåt viktigt dokument.
Vi fick ett nytt på begäran :-)
Utdrag från dop- och födelsebok beställer man från den församling där man bodde när man föddes/döptes.
www.svenskakyrkan.se är bra för att hitta mail eller tel.nr till rätt församling.
Lycka till med pappersjakten!!!
Papperssamlandet är inget att våndas över (tyckte jag) - ta en sak i taget och pricka av på listan. Det mesta går att beställa snabbt och smidigt (landsarkiven kan man ibland beställa från via nätet). Sen kommer det man våndas över, d v s denna eviga väntan ;-) Lycka till med allt!
För mig var papperssamlandet ren terapi: att få GÖRA något KONKRET! Till skillnad från tidigare och för att inte tala om från nu, med bara väntan. Vi gjorde det till en liten tävling: "idag har jag fixat detta, vad har du fixat?" och då gick det fort. Ladda inför hemmamiljöfotona, de var kluriga. Bjöd hem min syster som fotograf och det tog två dagar innan vi var nöjda. Var tvugnga att köpa bra digitalkamera också, vilken tur! Sen var det familjelunch för fotona med det trygga nätverket som barnet ska få. Med strikta order till alla att ta med inneskor, för i Kina har man skor på fötterna inomhus med, annars verkar man konstig eller fattig eller nåt. Syrrans nonshiga pojkvän hade givetvis inga med sig så hans fötter fick vi redigera bort i photoshopen. Suck. Men kul att ha de där bilderna nu. Lycka till och keep up farten önskar agnes
Skicka en kommentar