Idag är det nämndmöte.
Jag har köpt bubbel, eller ja, Pommac, eftersom jag inte hann till Systemet innan de stängde men det är ju tanken som räknas. Det ska skålas. Frågan är bara när (såg ni?! Jag skrev inte om utan när!).
Utredningstanten har lovat ringa och meddela så vi slipper vänta på Brevet. Men hon har varnat oss att hon kanske inte får reda på det idag. Nämndmänniskorna har nämligen ibland möten som drar ut på tiden och vips så är det efter gå-hem-dags för tanten och hon har inte fått något besked.
- Men strunt i det ni, säger hon glatt, ni kommer ju få godkänt så ni kan fira i kväll i alla fall. Jag lovar att äta upp min hatt om ni inte får godkänt!
Ok, hur betryggande känns det då? Inte alls därför att
1. Tanten bär inte hatt (även om det troligen skulle klätt henne)
2. Vad fasen är det för tröst att hon käkar hatt om nämnden bestämmer att jag inte kommer att bli mamma?!?! Svar: Nada så klart.
- Här ska minsann inte firas förrän vi säkert vet, muttrar jag.
A, som svängt från orolig till orubbligt säker menar att vi kanske inte ska fira alls, bara se det som en punkt på den oändliga att-göra-för-att-någon-gång-i-den-avlägsnaste-framtid-man-kan-tänka-sig-få-ett-adoptivbarn-listan och gå vidare med vardagen. Men jag vill fira. Faktiskt. Det är inte så mycket att fira i den här oäääändliga processen så man får liksom passa på. Måste bara få beskedet först.
Huuuuuuuur ska jag få något gjort på jobbet idag!?!?!
4 kommentarer:
Oj-oj-oj Jag håller tummarna så det knakar för er! Måste vara något av livets mest spännande kväll det där, näst intill Barnbesked kanske? Vad jag önskar vi också vore där nu! Men vi har ännu lång väg att gå tror jag, ska försöka våga anmäla oss till adoptionskurs, however...Lycka till, läser din blogg med nöje!
Hm, jag var inte särskilt nervös inför vårt möte, men jag darrade när jag öppnade brevet, dagen efter.. Och däri ligger någon annans godkännande! Snacka om antiklimax! Dessutom superklantigt, och vi fick 1000 ursäkter från nämndsekreteraren. Och jag ville sååå gärna ringa den andra familjen och fråga om det stod OK i vårt besked också... Men maken sa nej. (Det stod OK i vårt besked)
Det kommer gå bra. Jag tror på er tant. Fira idag. Och när ni får brevet. Och när ni fått iväg ansökan till Kina (om det nu blir dit). Och fira varje dag ni kommer närmre BB.
Kanske inte med skumpa varje gång, det kanske inte är helt hälsosamt... Men fira ska ni!
Klart ni ska fira! Alla tillfällen i denna evighetsprocess ska firas, för hur ska man annars orka härda ut. Vi firade när vi fått medgivandet och vi firade när vi hade samlad ihop hela pappersakten och la den på lådan. Nu får vi väl vänta på nästa firande tills barnbeskedet kommer.
Skicka en kommentar