Jag är absolut kolugn inför nämndmötet. Det är ju, som tanten säger, bara en formalitet.
De går i 99,99% av fallen på utredarens rekommenderade linje. Och det finns inget som skulle kunna få dem att ge oss avslag har hon försäkrat.
Vi har inga konstiga sjukdomar, inga stora svåra familjetrauman och hyfsade jobb. Vi har rätt ålder och har varit gifta ett tag. Vi är psykiskt stabila eftersom vi hoppat över IVF (obs! Inte mina ord utan utredar-tantens). Vi är adoptivföräldra-drömmen personifierade (återigen tantens ord när hon försäkrar mig att de kommer ge oss medgivandet).
Så jag är jättelugn. Så lugn att jag inte ens har frågat A om han är orolig. Gör det i förbifarten och han svarar:
- Ja, alltså egentligen har vi väl inget att oroa oss för men lite läskigt är det ju ändå…
Jag nästan dör. Va?!?! Är han orolig?! Han är ju den lugna av oss! Om han är orolig måste det finnas orsak! Fan! Kommer inte kunna sova förrän vi vet nu.
4 kommentarer:
Nähä du! Det blir inget oroande av för din del! Vi har precis fått veta att våra utredare kommer rekommendera oss för ett medgivande. Och jag tänker tro dem när dem säger att det är i princip 100 att nämnden går på deras linje.
Så du får inte sätta några griller i huvudet på mig. ;)
Grattis igen till er! Skåla med oss ikväll och glöm oron!
Hi hi vårt ärende har också gått upp i nämnden idag, utredarna har rekommenderat ett godkännande och jag försöker verkligen att tro på dem att allt kommer att gå bra. Men men men man ska väl adoptera - allt kan man inte tro på till 100% bara 99%! Önskar oss båda lycka till!! Jag kommer att bli anmäld för att spana för mycket på min brevlåda:-)
Gratulerer, du har nettopp tatt et stort steg inn i foreldreverdenen, og møtt din følgesvenn for livet som mamma: Bekymringen! :o)
Jeg er sikker på at det går bra med medgivandet. Gleder meg til å lese den neste posten din.
Jag känner igen mig, vi var nervösa innan fastän vår utredare försäkrat oss om inget kunde gå fel. Vi firade med vin på kvällen, medan alla i vår omgivning tyckte vi var lite löjliga, "det förstod vi väl, varför skulle ni inte bli godkända".
Skicka en kommentar