Jag har varit sjuk. Influensan slog till precis när vi skulle dyka in i papperssamlandet jag låg där skakande av frossa med kräkhink bredvid sängen.
- Jättebra, sa A som inte alltid visar sin mest ömsinta sida när han tänker praktiskt, då kan du ju passa på att ringa runt till alla ställen när du ändå bara är hemma.
Och så skuttade han iväg till jobbet, hur frisk och kry som helst. Grrrrr.

Av rent praktiska skäl tvingades jag skjuta upp ringandet en dag (man kan helt enkelt inte prata i telefon när man spyr) men dag två samlade jag kraft och, uppstöttad av oräkneliga kuddar och med en nöjd katt i knät, började jag beta av listan.
Först ringde jag min födelseförsamling eftersom det var där vi gifte oss (ska brudens föräldrar betala bröllopet får bruden minsann gifta sig ”hemma”). Vi hade bestämt oss för att inte slösa tid på att leta upp det förbaskade vigselbeviset (måste bli mer organiserad av mig, vi tappar jämt bort allting! Det funkar inte när man blir mamma. Kommer det med mamma-hormonerna eller bör vi anmäla oss till någon kurs?) utan helt enkelt beställa ett nytt.
- Ja, hej, jag heter S och gifte mig med A i er församling förra året. Vi hittar inte vårt vigselbevis och eftersom vi ska adoptera så skulle vi behöva ett nytt.
Kände mig stolt över min ärliga approach, hade tänkt säga att det kommit bort i flytten, brunnit upp eller något liknande som lät mer dramatiskt än slarvigt men, men, kom fram till att de på pastorsexpeditionen ändå inte har något inflytande över om vi får adoptera eller inte så det var lika bra att säga sanningen.
- Ni behöver inget vigselbevis för att adoptera, svarade pastorsexpeditionstanten.
- Ööööh, mumlade jag och slet papperssamlarlistan från katten som höll på att strimla den till konfetti i mitt knä. Hade jag feberhallucinationer? Stod det inte kopia på vigselbeviset på listan? Jo, mellan avtrycken av små kattänder stod det just så, tydligt och klart.
- Jo, sa jag, det står det. Kan vi få ett nytt tack?
- Nej men det är inget juridiskt papper, svarade damen bestämt, de menar att ni ska skicka ett papper som finns på skattemyndigheten. Ring dit.
- Men… Jag tvekade. Alla adoptivföräldrar är kanske inte lika trögtänkta som jag. Och alla har definitivt inte nästan 40 graders feber när de ringer. Men Organisationens instruktioner har, vid genomläsning i icke-febrigt tillstånd verkat väldigt tydliga. Kan det verkligen vara så att de skriver vigselbevis men menar något annat?
- Jag tror faktiskt att de menar vigselbevis för det står vigselbevis här, sa jag så övertygande jag någonsin kunde och längtade efter en treo. Eller två. Eller kanske ett helt rör när jag ändå är på gång.
- Nejdå, de menar ett papper från skattekontoret, ring dit. Tack så mycket.
Förbluffad insåg jag att hon lagt på.
Efter en plågsam färd till badrummet och intag av två treo (det stod på paketet att man inte skulle ta mer än två och min nya ansvarsfulla livsstil innebär att jag lyder sådana råd) samt en power-nap på ca två timmar ringde jag skattekontoret i stan och fick reda på att det inte finns något sådant papper, alltså ett papper på att vi är gifta.
- Då får jag skicka ett personbevis var, sa den trevliga skattekillen. Där står det ju vem ni är gifta med och sedan vilket datum.
Kisande studerade jag Organisationens instruktioner igen. Nä, vigselbevis. Singular. Ett papper. Kan inte vara dessa personbevis de menar.
- Ska jag skicka dem? undrade killen.
- Kostar det något? frågade jag som börjat föra kassabok över hur mycket adoptionen kostar oss (vuxenpoäng så det skvätter om det! Vet inte varför jag fick den här idén men nu är jag igång. Vet inte om jag ska räkna med utebliven inkomst dock)
- Nej, säger han och lät aningen förvirrad.
- Skicka det då tack.
Jag la på luren, tog ett djupt andetag och ringde pastorsexpeditionen igen. Den trevliga approachen var ett minne blott.
- Det ÄR ett vigselbevis jag ska ha, var snäll och skicka det IDAG, det är bråttom!
- Men, sa damen snorkigt, det är ju inget juridiskt papper…
- Det skiter Kina i! De vill även veta vem som ska ta hand om vår unge när vi dör, tror du det är juridiskt va?! Snälla, skicka bara pappret! Organisationen säger att de vill ha det och vi får väl utgå från att de har koll?!
Damen lovar muttrande att skicka och jag sjönk ner i feberyra igen efter att ha mailat A att han fick beställa ur dopböckerna via Internet. Phu!