Jag äter folsyra för det ska man göra innan man gör IVF men jag vill inte göra IVF. Jag solar för det ska man göra på sommaren (speciellt om man får tillfälle efter x antal veckor med regn) och vill inte göra IVF. Jag surfar på adoptionssidor för annars blir jag galen (ja, jag har erkänt mitt beroende en gång för alla nu) och vill inte göra IVF.
Jag vill inte göra IVF. Men jag vill inte vänta 3-4 till på att bli mamma. Den här bloggen skulle liksom vara tillfällig, inte någon långkörare i klass (om man kan tala om klass i detta sammanhang) med Rederiet.
A vet inte vad han vill göra. Han vill inte prata om det så mycket säger han. Men sen pratar han i alla fall och då säger han obehagliga sanningar som att: "Vi sa ju att vi kan tänka oss vilket barn som helst, då kan vi ju inte välja bort ett för att det är biologiskt", "Vi valde adoption för att det var det säkraste och nu är det inte det längre", "Vi vill ju ha BARN, inte just ett kinesiskt barn" osv.
Jag vet att det stämmer men vill likt en liten unge (sådan vi inte har) vifta händerna för öronen och säga aaaaaaaagrrrrrrrr så jag inte hör hans förbaskade sanningar. Faktiskt.
Jag vill ha min lilla kina-unge. Det är min sanning och det svider när A säger att jag är fixerad vid adoption. Jag ÄR fixerad vid adoption men det är inte fel faktiskt, det SKA man vara. När man gör hemutredningen ska man vara till 100% inställd på adoption och jag är det. Jag gör RÄTT! Men inte fasen får man någon belöning för det. Inte de närmaste 3-4 åren i alla fall.
Så ja, vi är nog idioter om vi inte tar den här chansen. Faktiskt. Man kan ju adoptera ett syskon. Och förresten så kanske det inte ens blir något på de tre försöken vi får. Hm. Fan.
Jag känner ju inte ens för att vara gravid.
5 kommentarer:
Lider med dig. Det måste vara sjukt svårt att plötsligt lägga om kursen när du haft bilden av din kinadotter i hjärnan så länge.
Men håll kvar vid trösten att det kan bli ett syskon från Kina (För ni behåller väl köplatsen?). Säg att ni hämtar lillasyster när ert biologiska är 2 år. Det är väl ok enligt organisationen? Eller skjuter ni fram tiden för att få KD om du blir gravid? Har en diffus känsla av att jag läst att det inte får finnas några små barn i familjen när man adopterar. Vad räknas som små barn?
(KD=kinadotter på adoptionsspråket, iallafall i singeladoptionsvärlden)
Ja du mammawannabe. Jag känner igen mig men hade turen att få mitt kinabarn innan väntetiderna gick i taket. Nu när det är dags för syskon vet jag inte hur det blir. IVF blir det inte. Jag vill inte göra IVF och jag vill inte heller vara gravid så jag förstår ungefär hur du känner. Jag är också adoptionsfixerad.
Vad händer?
När vi var på informationsmöte inför adoption hos kommunen så fick jag ingen förståelse av hemutredartanten när jag sa att jag kanske kan bli gravid men jag vill adoptera. Hon var övertygad om att alla vill ha biologiska barn i första hand, ALLA, något annat hade hon aldrig hört talas om, det är ju så svårt med adopterade barn fick vi höra.
Jag har dock omvärderat situationen, just på grund av de långa väntetiderna som är överallt och som bara ökar... Vi har ju inte kommit någon stans alls på adoptionsvägen ännu, vi är fortfarande precis i början, så jag kan bara tänka mig hur jobbigt beslutet måste vara för dig...
Jag som inte börjat se vårt barn ännu, jag ser bara en adoptionsprocess, så valet att försöka bli gravid istället var inte så svårt när jag insåg hur lång tid den här processen och väntetiderna skulle ta. Jag är dock fortfarande inställd på att adoptera syskon till barnet, om det nu blir något...
Många kramar till dig!!!
Jag tror också att man är ju helt insnöad på adoption därför att man har gått en föräldrakurs, läst en massa böcker och forum på nätet och gjort en hemutredning och nästan pratat sönder allt som har med adoption att göra.
Då är det ju extra svårt att släppa det.
Jag förstår att det är svårt, vi har också tänkt mycket på IVF när väntetiderna bara ökar och ökar.
Skicka en kommentar