Jag är helt adoptionstrött, har inte läst på varken adoptera.nu eller AC svarar på säkert två veckor. Vissa dagar tänker jag inte ens på att vi väntar barn, glömmer bort det helt och det är superskönt. Jag menar, kan man verkligen uttrycka det som att vi väntar på barnbesked?! Det gör vi ju inte, inte detta året. Och troligen inte under 2008 heller. Sjukt tråkigt men sant.
Så nä, jag försöker helt enkelt låtsas om att det inte har hänt, alla utredningar, HIV-tester, papperskopierande och nervöst väntande på besked. Vi har ju ett hyfsat bekvämt som det är nu liksom. Kan sova länge på helger, äta brunch på stan, träffa kompisar, käka hämtmat och se på våldsfilmer. Gå lääänge i affärer när man är shoppingsugen (detta gäller dock bara när jag är på stan utan A), äta godis fast det inte är lördag och ha pokerkvällar hemma utan att någon behöver tänka på språket. Klart att vi längtar men vem mår bättre av att man går och är olycklig av väntan/längtan?! Nä, än så länge går det bra faktiskt, vilket är förvånande. Mest förvånad är nog A, jag är ju inte direkt känd för att kunna koppla bort saker ur min lilla hjärna…

Nåja, ett par saker är ju planerade under väntetiden och här kommer en uppdatering av statusen på dessa saker:

* Sparandet – går så där. Det kostar pengar att gå i affärer länge och shoppa, äta brunch på stan, köpa godis och äta hämtmat. Tyvärr. Jag känner att vi inte riktigt har tagit tag i detta på allvar. Det är ju så himla lång tid kvar = inte bråttom med att börja spara liksom. Och under två långa år behöver man ju liksom saker. Typ kläder, smink, elektronikprylar och annat livsviktigt. Funderar om man skulle anmäla oss till lyxfällan men eftersom vi inte ens äger ett kreditkort så tyckte A det var lite överdrivet. Så vi ska ta tag i det själva i stället. Nästa månad. Eller efter semestern i sommar. Jag lovar.

* Min viktnedgång – hm, ja, ungefär samma status som med sparande tror jag, den har inte riktigt kommit igång men jag känner ingen superstress över detta direkt. Jag behövde ju bara gå ner knappt två hekto i månaden så även om jag nu missat en månad kan jag ju ta i och köra tre hekto två månader i stället och vips så är jag ikapp. Dessutom har vi faktiskt försökt lite. Jag läste på om GI-metoden och älskade den från första stund eftersom man får äta choklad (visserligen bara mörk men i alla fall) och jordnötter. Så vi körde igång. Men det gick sådär. Tyckte inte författarna till GI-boken jag köpt hade riktig koll. De påstod bland annat att man lugnt kunde köpa hem mörk choklad eftersom det var omöjligt att få i sig mer än två rutor åt gången. Eh, hur menade de då?! Jag åt glatt en hel kaka medan jag låg i badet en kväll. Visserligen inte alls så gott som mjölkchoklad men nog gick det ner utan större svårigheter. Hm. Så nu är GI-metoden skippad och jag funderar på alternativa lösningar medan gymkortet dammar igen i plånboken. Man kan ju inte träna inomhus på våren när det är så fint väder!!!

* Mitt hår – ny punkt, jag vet, men jag kom på att håret växer ju minst en centimeter i månaden så innan vi ska till Kina bör mitt hår alltså ha växt minst 24 centimeter! Jag blev så lycklig när jag insåg detta för då kommer jag inte bara vara smal och snygg utan även ha långt böljande hårsvall på videon! Underbart! Fast märkligt nog har mitt hår liksom fastnat i växten vid axlarna ungefär och jag måste snart klippa mig – igen. Suck. Men sedan är det utväxt som gäller.