Vi har träffat vår hemutredningstant och hon var såååå trevlig! En alldeles underbar hemutredningstant faktiskt. Så himla gullig, trevlig och positiv. Jag gillar hemutredningstanten. Jag skulle kunna tänka mig att gifta mig och adoptera ihop med hemutredningstanten om A skulle banga ur. Vilket han inte verkar ha en tanke på. Äntligen, äntligen, äntligen är vi på G på riktigt!!!
Var nervös så jag trodde jag skulle dö på vägen dit. Förfasade mig över att A inte klätt sig mer "ansvarsfullt". Undrade vad vi kulle svara på frågan om hur vårt sexliv är (för alla som haft tvångssex efter schema en längre tid vet att svara passionerat vore att ljuga). Sprang på toa två gånger medan vi väntade. Och höll på att få hjärtslag när hemutredningstanten kom och ropade upp oss. Hon såg ju urgammal ut! Så gammal att hon egentligen nog inte tyckte om adoptioner. Verkligt gammal med andra ord. Och lite lik....Pomperipossa! Hjäääälp! Paniken kom över mig.
Men så log hon och det var som om något skräck-filter ramlade från mina ögon. För plötsligt såg hon mer ut som en snäll bibliotikarie än en häxa. Och med ens kunde jag andas igen. När hon sa:
"- Så ni ska adoptera?" blev jag totalt lugn.
SKA adoptera. Inte VILL adoptera OM jag godkänner er utan SKA adoptera.
Som om hela grejen vore en formsak. Som att vi faktiskt är så normala och genomsnittligt ansvarsfulla som jag vill tro. Som om vi faktiskt kommer få bli föräldrar till en ljuvlig liten unge till sist. Även om vi har ihjäl krukväxter på löpande band.
Resten av mötet var en ren fröjd. Det var, utan att överdriva (för det gör väl aldrig jag?!?!) riktigt hemtrevlig. Och innan vi skulle gå sa hon det nästan bästa av allt;
"Det finns ju ingen anledning till att dra ut på det så ska vi säga att vi ses en gång i veckan?!"
Vi kommer vara klara till semestern.
Hallelujah!!!
4 kommentarer:
Hjälp, hjälp, jag får tårar i ögonen av din blogg... Måste få hänga på och läsa den!! Vad underbart att hemutredningsmötet kändes så bra!!!
Vad roligt att ni är på gång! Och vad skönt att det känns bra med hemutredaren. Det blir ju typ 100 gånger trevligare och enklare då. (Vår var också jättetrevlig).
Det är inte länge sedan jag var i din sits, orolig över makens kläder och färgen på mitt eget läppstift påväg till soc.... Jag måste småle åt min (och din) naivitet.
Nu oroar jag mig över hur jag skall orka med dagen, efter ytterligare en natt med mycket litet nattsömn, pga en svettig liten krabat, som bara skulle ligga nära, nära hela natten. Så jag tog dubbla ginsengdoser och kutade till bussen!
Härligt, härligt!
Vi skickade in vår ansökan om att få börja nu i veckan. Att läsa det du skriver ger mig hopp!
KRAM!
Skicka en kommentar