Troliga orsaker till att vi inte kommer få godkänt:
1.Det har kommit en brun fläck på anmälningspappret!
Vet inte vad det är (kaffe? sås? kattmat?) eller hur den har hamnat där men jag kan garantera att utredarna kommer att se det som ett tecken på vår ansvarslöshet.
Om man inte kan hålla ordning på ett enda litet papper, hur ska man då kunna ta hand om ett barn!? Shit.
Undrar om de märker om man kopierar upp det efter att ha tippexat lite? Hm, ja, det gör de nog, det är ju gröna linjer. Beställa nytt är uteslutet, då tror de att vi slarvat bort det och har man slarvat bort ett papper vet man ju inte vad man tappar bort här näst...
2.Vi äter skräpmat minst en gång i veckan.
Seriöst, pizzakillen känner igen våra röster när vi ringer! A säger att han inte riktigt kan se hur detta skulle kunna komma upp i hemutredningen men jag är lite orolig att jag liksom ska rinna över och erkänna bara för att lätta mitt samvete.
Självklart är jag medveten om barnfetma och kommer inte tillåta vår lilla skatt att sätta sin fot på varken McDonalds eller pizzerian men i alla fall. Vi lever inte helt hälsosamt.
3. Vi har katt.
Farbror doktorn frågade inte något som inte stod på pappret men sjuksystern gjorde det. Hon undrade om vi hade hund. När jag svarade nej sa hon "Bra!". Jag sa inte att vi har katt. Får man inte adoptera om man har husdjur?!
7 kommentarer:
*fnissar hysteriskt igen*
Alltså - är vi kosmiska tvillingar eller? Du skriver preciiiiiiis det som fladdrat genom vindsvåningen här också *S*
Vi har katt... men just nu oroar jag mig mest för resultatet av min mans leverprover - han hade lite dåligt värde för ett halvår sen när han gick på starka smärtstillande efter en olycka. Kan ju säga att han är satt på sträng alkohol- och tablettfri diet... inte minsta lättöl eller Alvedon får slinka ner.
Oj, ja det förstår jag att ni oroar er för! Har ni påbörjat er hemutrednng eller måste ni också lämna in alla testresultat först? det är visst olika från kommun till kommun.
Håller tummarna för er
Oj ni verkar oroliga av er...det som du skriver om här är inget som de lägger vikt på under utredningen så det behöver du inte ens fundera på.
Mimmi
HEJSAN...
"Med ett jätteskutt hoppade vi över IVF-karusellen och begav oss in i adoptionsdjungeln". Jag undrar som ödmjukast: Vad fick er att ta skuttet!?? Är själv i valet och kvalet. Är det värt all möda och tidsspill med IVF... det är ju inga garantier för resultat. ADOPTION=BARN !!! Berätta... hur kom ni fram till ert beslut... och hur tänkte NI!?
Vi har redan haft jobbig psykisk väntan var månad när det inte blev något. Frustration och besvikelse över att vi inte prickat rätt den här månaden heller. Känslan av att tiden rann i från oss (fast vi inte är så gamla ännu. Att lägga så mycket pengar på det var månad dessutom skulle väl inte direkt minska pressen. Och jag kände mig så tveksam till att utsätta mig för det fysiskt också. Men främst tvekade vi psykiskt. Läs under IVF-sektionen på familjeliv.se:s forum så fattar du vad jag menar. Aldrig ska vi hamna där tänkte jag! Så viktiga är inte just våra gener, hahaha.
Plus att vi, när vi började prata insåg att;
Vi vill bli föräldrar
Det finns en massa barn där ute som behöver föräldrar
2+1=familj liksom. Garanterat (nästan) resultat om man fixar hemutredningen. Simpel matematik. Det kände som om alla bitarna föll på plats.
Biologi kändes inte alls viktigt för mig som vetat i 10 år att jag skulle kunna tänka mig adoptera antingen vi fick biobarn eller inte. Min man behövde lite mer tid eftersom han aldrig tänkt på adoption alls.
Vårt tips är att, om ni har möjlighet, gå på adoptionsorganisationernas infomöten. Det var dem som fick min man att bestämma sig definitivt.
Lycka till med vilket ni än väljer!
Nu sitter jag själv någonstans i mellan Sverige, och tänker... WOW !!! Ni har tagit det beslut vi inte vågat ännu fullt ut. Heder åt er ! Läste svaret du skrev på min fråga högt för min man. Och hans kommentar var, "Oj, men det är ju faktiskt exakt så du tänker!". Så modigt av er att skippa hela IVF karusellen ! Mitt senaste beslut är att ta de två fria försöken. Men det som är scary är att jag kommit underfund med att jag inte kommer göra det för mej... utan för att kunna säga till alla som undrar(till mitt försvar!?) att "Vi försökte ivarje fall". Egentligen känns det som om hjärtat skriker åt mej att skippa allt det där och inte slösa tid. Usch, vilken fegis jag är ! Jag vet ju redan att gener och hudfärg inte betyder något för mej...
Jag tror många i vår omgivning undrar över hur vi kunde skippa IVF totalt men ingen har sagt det!Inga frågor alls om just det... För mig personligen kändes det som en otrolig befrielse när vi bestämt oss.
Men märk väl, skulle vi få avslag på hemutredningen kommer vi ju vara där i ett nafs! Hellre IVF-träsk än inte förälder alls...
Är det inte lång väntetid där ni bor? I vår kommun är det över två års väntetid för gratisförsöken vilket underlättade vårt beslt. Vänta så länge på något så osäkert, näääää.
Lycka till!
Skicka en kommentar