torsdag, april 27, 2006

Förutom hälsodeklarationen ville utredarna ha ett specialintyg från min före detta läkare för en sjukdom längre bak i tiden.
Nemas problemas, sa jag käckt i telefon för man vill ju framstå som just käck, frisk och positiv.
Borde ju inte heller vara något problem eftersom jag är frisk sedan flera år.
Men när jag försökte få tag på läkaren blev det stopp.
"Hon är väldigt upptagen med våra sjuuuuka patienter. Vi kan inte boka upp hennes dyrbara tid för en som inte är sjuuuuuk."
"Men", stammade jag, utan ett spår av piggheten jag visat upp för hemutredaren i telefon, "hur ska jag göra då?!"
"Du får gå till en privatläkare"
"Men det går inte, jag måste ha ett intyg från henne eftersom det var hon som behandlade mig då!"
"Är det viktigt?"
Öh, vad är det för en fråga?! Jag höll på att börja storgrina i telefon, paniken hördes tydligt i min röst och jag var beredd att erbjuda henne vår bil (det enda vi äger som faktiskt är värt lite pengar) som muta.
"Ja", fick jag fram, "det är viktigt. Min man och jag kan inte få barn och om jag inte får det här intyget får vi inte ens påbörja en utredning för adoption. Och då kommer vi att dö som tragiska, ensamma människor efter ett liv helt utan mening!"
"Hm, jaha, då får du väl ringa var morgon och se om hon har något återbud."
Jag kände hoppet tändas och tackade. För ingenting insåg jag när jag la på luren.
Efter tre veckors telefonterror utan resultat (måste alla hennes patienter verkligen vara sjuka nog att få en tid men krya tillräckligt att ta sig dit?!) undrade en sköterska, som nu tydligen började tröttna på mig, återigen om varför jag ville träffa läkaren. Jag förklarade igen och som i en dröm hörde jag henne säga;
"Men då måste vi ju kunna boka in dig på en återbesökstid! Kan du komma nästa onsdag?"
Halleluja!

Nu oroar jag mig för att läkaren har blivit en bitter häxa på de här två åren. Att hon, som inte själv har barn, inte ska fatta hur viktigt intyget är för mig och vägra skriva det. A säger att jag är paranoid.
Lätt för honom att säga som aldrig lidit av något värre än jordgubbsallergi.

Inga kommentarer: