torsdag, september 07, 2006

Jag bestämmer mig för att ringa runt till organisationerna. Det finns ju faktiskt flera och även om det väl inte är direkt troligt att någon av dem har något kul test som kommer ge oss alla svar vi behöver så kanske man kan få rekommendationer och närmre besked om väntetid.
Vi, som säkert då enligt x antal experter på adoptera.nu (har ni lagt märke till att 99 % av folket där anser sig vara just experter) är hemska blivande adoptivföräldrar, känner nämligen inte alls att det ”sjunger i hjärtat” eller att vi ”kommit hem” när vi tänker på ett specifikt land. Vi tycker alla verkar ok. Alla är spännande och fascinerande så japp, väntetiden är en viktig punkt i det hela.

Jag stänger alltså in mig på jobbet och ringer upp organisationerna.
Alla är trevliga entusiastiska och berättar gärna vilka länder de tror vi kan vara aktuella för. Inga direkt nyheter men i alla fall, skönt att bolla lite tankar och idéer. Det enda jag tycker är märkligt är att det verkar hur vanligt som helst att vänta i Sverige! Alltså sikta in sig på ett land, bli medlem och så vänta tills man får skicka. Milde tid, hur vågar man det undrar jag?! Under den tiden man väntar kan det ju hända vad som helst i landet och så har man kanske väntat ett år eller mer helt förgäves! Nä usch och fy! Det är vi helt överens om att vi inte vill.

Strax före lunch ringer jag den sista organisationen. Vår organisation. Jag säger att vi är sökandemedlemmar, att vi snart (för allt är ju faktiskt relativt) får vårt medgivande och nu skulle vilja veta vilka länder vi kan välja mellan.
- Det kan vi inte svara på.
- Nähä, vem kan då svara på det? undrar jag som tänker att kvinnan på andra sidan luren kanske har en liten släng av schizofreni och därför säger "vi" om sig själv men menar att någon annan på organisationen kan hjälpa mig.
- Ja, alltså vi måste ju först få in er hemutredning.
- Eh, jaha, säger jag lite förvirrat, men vi är ju helt friska och jag har ju gett dig vår ålder, samlevnadstid och hur länge vi varit gifta. Och vi klarar alla BMI-krav utan problem. Religiösa kan vi inte påstå att vi är. Och vi har papper på att vi har svårigheter att få biologiska barn. Vad mer behöver du veta för att kunna tala om vilka länder vi kan söka från?
- Vi kan inte svara på det förrän vi fått in er hemutredning.
- Men den är ju inte klar ännu!
- Då får ni vänta.
- Man hallå, hör på här, säger jag som börjat titta mig överaxeln efter Dolda kameran-teamet (fast det programmet är väl nedlagt i Sverige?!). Ni skriver ju ut kraven på hemsidan. Och att man ska kontakta en adoptionskonsulent för mer information! Är du inte adoptionskonsulent? För jag bad faktiskt växeln koppla mig till en sådan!
Jo, kvinnan är adoptionskonsulent visar det sig och nu verkar hon vara en irriterad sådan. Konstigt nog. För det är ju jag som borde bli irriterad, eller? Jag har ju bara följt instruktionerna på Organisationens hemsida.
- Okej, säger jag till sist, så du säger att man inte kan få information om något förrän ni har fått hemutredningen? Så om jag faxar den till dig så fort vi får den så kan jag ringa sedan och få svar?!
- Ni måste skicka den och sedan kontaktar vi er inom två veckor med förslag på länder ni skulle kunna passa för…
Två veckor?!?! Är hon rent från vettet?! TVÅ VECKOR!!! Alltså, vad är det MED folk?! Tid kanske inte är pengar i detta fallet men den är fan ta mig värdefull!!! Och nu tycker hon att vår hemutredning ska samla damm hos dem i ytterligare två veckor innan vi kan börja samla papper?! No way säger jag bara.
Kvinnan anar väl på min upprörda flämtning och sedan kompakta tystnad att detta inte direkt var vad jag ville ha till svar.
- Det är faktiskt helt omöjligt att rekommendera land utan att ha läst hemutredningen! säger hon med väldigt defensivt tonfall.
- Jasså, svarar jag, konstigt då att de andra organisationerna inte hade några som helst problem med det.

Den kvällen byter vi organisation. Vi har nu fyra länder att välja mellan:

Colombia
Thailand
Kina
Indien

12 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hade hört att man var tvungen att ha med sin utedning + medgivande innan man får hjälp med landval. Så jag ringer FFIA ( som vi har) och frågar om vi kan träffas dagen efter nämndmötet ( fått positivt förbesked) eller om vi möjligen kunde träffas tidigare - inga problem! Blev så förvånad, så vi ska dit nästa vecka - och sen blir det kanske liiiiiite lättare att välja land. Hoppas jag....Mia

Anonym sa...

Jag tycker ni ska mejla ansvarig på den organisationen och berätta varför ni bytte organisation.

Jag patade med AC och FFIA innan vi ens hade börjat med hemutredningen och frågade om vissa specifika länder, fick svar på alla mina frågot. Jag tycker det är skitkonstigt att de svarar så.

Lycka till med allt!
Lena

Anonym sa...

Colombia, Thailand, Kina och Indien. Fina länder - spännande val.

Pia sa...

BRA att ni bytte organisation tycker jag. Det var ju inte som att du krävde att de skulle LOVA dig ett barn från ett visst land. Då är det ju konstigt att de vägrar säga något utan hemutredningen.

Applecore sa...

*skratt* Känner igen det där och förstår precis vilken organisation du pratade med. Kan avslöja att vi också bytte organisation efter första kontakterna med densamma :-)

P.S. Man behöver inte vara hemsk för att man inte har känslor för ett visst land - alla måste välja land utifrån sina egna kriterier! D.S.

Anonym sa...

Hej !

Bra att ni ändrade organisation. Jättetrist att bli bemött på det sättet i ett av de viktiga samtalen i denna långa väg. Bra länder allihp och jag kan bara lobba lite extra för Colombia där vi fått våra barn ifrån. Men självklart blir det rätt land vad ni än bestämmer er för. Det finns ju ett barn där någonstans i världen som väntar på just er och det ska bli spännade att se var det barnet kommer i från.

Ulrika

Anonym sa...

Jag som inte alls är insatt i adoptionsprocessen kan inte alls förstå varför man skulle "känna i hjärtat" för ett visst land. Hallå, det är väl ett barn ni vill ha, inte ett nytt hemland?! Var barnet än kommer ifrån är det ju erat barn först och främst. Tycker er inställning låter sund.
/Mia

Storkenflyger sa...

Jag upphör aldrig att förvånas över hur jäkla segt det verkar vara att adoptera. Jag begriper inte vitsen. För mig som inte är insatt, på annat vis än att jag läser adoptionsbloggar, ter det sig som rena Kafka. Det är som att de VILL att adoptivföräldrarna ska plågas.

Ang landval.
Hur kan de på adoptionsbyrån se i hemutredningen vilket land de ska rekommendera? Förklara gärna. Att vissa länder har krav på samlevnadstid etc vet jag men om man uppfyller kraven, vad är då grejen? Typ handläggaren ser aha, de har gula gardiner i sovrummet, då passar de för Kina....hmmm men shit mamman har två bröder, det skär sig ju helt med indiernas karma???

Filippis sa...

Bra att ni bytte organisation!!!! Man blir så trött, minst sagt. Hur mycket ska vi adoptivföräldrar orka med? Precis som du skriver så står ju alla länders specifika krav utsatta på hemsidor hur svårt kan det vara att då diskutera och hjälpa er i landvalet? Hoppas ni får bra hjälp och trevligt bemötande av er nya organisation och lycka till! Spännande att följa er resa. Vi valde också land efter väntetider m.m. Kände inte för ett speciellt land i hjärtat, men nu känns valet förstås helt rätt.

Mamma Wannbe sa...

Hej Storkenflyger (och ni andra)!

Ja, alltså, det är väl så att när organisationen väl fått in hemutredningen, läkarintyg och belastningsregister så har de förmedlingsplikt, dvs de MÅSTE tala om vilka länder man kvalificerar sig för eftersom de, om det finns länder man kan söka från är skyldiga enligt lag att hjälpa till med det.
Utan dessa papper kan de inte tala om 100% säker om man passar för något land. Men det krävde vi ju inte och de andra organisationerna sa ju det men var ändå öppna för att ha en diskussion.
Jag undrar lite, om vi INTE varit medlemmar i den här organisationen (vi gick med för att det fanns ett land vi funderade på men nu kan vi inte söka från det landet pga ändrade omständigheter där), hade vi blivit annorlunda bemötta då? Eller menar de på fullt allvar att vi skulle betala 1300 kr för att de skulle titta på hemutredningen. Tänk om vi gjorde det för att sedan få reda på att de inte hade några länder som passade oss?!?!?!
Om man inte är medlem i någon organisation kanske man vill välja den organisation som har flest länder att välja från och hur ska man då få reda på det? För inte utvärderar de väl hemutredningar från icke-medlemmar?!

Organisationerna i Sverige får inte tjäna pengar, de får inte generera vinst utan ska bara förmedla så kanske man inte bryr sig om hur många kunder/medlemmar man har/får men är man inte i fel bransch då? Och om de inte får tillräckligt med kunder borde de väl få dra ner på personalen till sist och det kanske skulle kunna motivera dem.
Jag lägger ingen skuld på just denna kvinna för jag har, när jag pratat med andra och läst på olika forum, förstått att detta är denna organisations policy. Men jag tycker policyn är märklig.

Mamma Wannbe sa...

När det gäller land så tycker jag uppriktigt att alla länder har bra och dåliga sidor, alla har fascinerande kultur och att alla folkslag är vackra och eftersom vi inte, genom resor, bakgrund eller annat har något band sedan tidigare med något adoptionsland så vi tittar helt enkelt på väntetid, adoptionsprocessen (alltså inte så att vi lägger moraliska aspekter på hur den går till eller varför man adopterar bort barnen, sorry, men så skenheliga är inte vi. Världspolitik är nån annans avdelning, vi vill ha barn!)och lite annat, som till exempel vad man får reda på om deras bakgrund. Det senare är inte någon avgörande punkt men det är ju ändå så att i till exempel Kina vet man i stort sett aldrig något alls om bakgrunden medan man i andra land kanske kan få reda på namn på en förälder eller så. Och det handlar ju om ett ämne som troligen kommer vara ett hett samtalsämne, under resten av vårt liv, så ja, vi diskuterar det också.
Barnets födelseland blir inte ett nytt hemland men kommer från och med nu alltid finnas med oss och kan man tex inte komma på något bra med Kina kommer man ju inte kunna förmedla en positiv bild till barnet om födelselandet.
Men jag är ju då tillräckligt oallmänbildad för att inte ha några starka negativa åsikter om något land. Tja, det skulle vara USA pga deras president då men adoptioner från USA förekommer ju inte i Sverige så...

Anonym sa...

Var tvungen att kalla på min man när jag satt och läste ditt inlägg om adoptionsorganisationerna. Så RÄTT så RÄTT och vi förstod båda vilken du syftade på. Vi bytte också!! Fick ingen info eller hjälp alls av organisation X men halv papperssamlarinfon av organisation Y. Förstår inte varför det måste vara så??! Vi har redan väntat i evigheter på vårt kommande barn och ska vänta en halv evighet till - varför inte vara liiiite tillmötesgående?

Vill tipsa om ett aktivt forum också - om man får - http://www.freeforum101.com/prataomadoption/index.php?mforum=prataomadoption

Det är många där som följer din blogg!! Lycka till!! Vi är i samma fas som er...