A tycker det är ganska ok om jag skulle vara gravid. Aningen stressigt med tanke på den korta väntetiden men helt ok.
”Vi vill ju ha barn” påminner han snusförnuftigt och tycker jag tar i lite (läs mycket) när jag pratar om Kina-missfall. Dessutom föreslår han (han!!!) att jag ska göra en graviditetstest.
Jag vägrar. Gör jag en test och den visar positivt måste jag börja inse fakta. Vinka adjö till kina-ungen och gå och rota fram det där värdelösa numret av Mama. Och det är jag inte redo att göra. Inte än. Förresten så är jag inte gravid, bara sen. Eller otroligt mycket sämre på matte än till och med mina gamla lärare insåg på den tiden.

Om jag inte är gravid ska jag inte klaga på väntetiderna mer.
Om jag inte är gravid ska jag dessutom dubbla dosen p-piller. Fast det kanske inte hjälper? P-piller är bara 98% säkra (men hur skulle jag kunna veta att jag skulle vara en av de två procenten, just NU?!?!) och min tanke var att om man tog dubbla doser att de liksom skulle gå omlott så att man var helt säker. A tror inte det är en bra idé.
”Då blir det kondom” förklarar jag bestämt. ”Eller avhållsamhet!”
”Gör det jäkla testet” morrar A men nej, jag bestämmer mig för att vänta tills jag är tre dagar sen. Eller kanske fyra. Fast då kommer jag ju ha fått mens. Eftersom jag inte är ett enda dugg gravid.