Det känns som en tripp längs memory lane att läsa bloggen. På ett sätt var det alldeles nyss som alla de där känslorna, tankarna och den oändliga väntan var en sådan stor del av vårt liv. Eller helt enkelt var vårt liv kanske till och med. Och samtidigt känns det som hundra år sen, nu när jag däckat i soffan efter att ha klarat av en kaosartad (och ganska kladdig) kvällsmåltid, tandborstning, sagor, diskussion om lampor som ska vara tända eller släckta, diskussion om hur mycket dörren ska vara öppen, om katten ska få vara med i sängen eller inte och hundra andra småsaker. Men nu sover de, Stor och Liten. Våra två barn. Vem hade kunnat tro det? Två! Klart vi ville ha två men det fanns ju onekligen stunder då ett enda barn kändes ouppnåeligt.
Att ha två barn borde, rent matematiskt, vara dubbelt så många barn som ett. Men det är det inte. Ett barn är ett barn, två barn är en hel flock. Två barn innebär att man som förälder är i numerärt underläge om den ena föräldern jobbar sent som A gör ikväll. Två barn innebär ett rent otroligt kaos och tumult så fort man ska någonstans. Två barn betyder en oändlig rad av konflikter av olika storleksordning att lösa vareviga dag. Två barn betyder definitivt berg av tvätt och leksaker precis överallt. Två barn är otroligt, himmelskt och fantastiskt och jag glömmer inte för en sekund hur lång vägen till dem var. Okej, ibland kanske, som idag när jag tvättade samma maskin tvätt för fjärde (jag överdriver inte) gången eftersom ingen av oss hunnit hänga den på fyra dagar (men vi har alltså trott var dag att vi skulle hinna) och kläderna blir så skrynkliga när de ligger ett (eller flera) dygn i maskinen. Eller som igår när Liten sparkade av sig stövlarna på bussen - fyra gånger samtidigt som Stor sa "mammamammamammamammajagvillhaglassjagvillhaglassjagvillhaglass hundra gånger i mitt öra utan att ens andas emellan (hur gör ungen?!). Precis då tänkte jag väl inte på hemutredningar, pappersamlande, väntan på barn- och resebesked kanske. Men för övrigt så finns det där i bakhuvvudet, vilket mirakel det är att just de här två barnen, efter alla turer, papper, stämplar och efter all väntan hamnade just hos oss.
7 kommentarer:
Grattis till två barn! Och vad härligt att få en uppdatering, tack för att du berättar om så fina nyheter.
Åh du fick två fina till slut! Grattis till det!
SÅ många gånger jag tänkt radera länken till din blogg, tänkandes att du av hänsyn till din familj inte kommer att skriva mer. Så glad jag blev att jag inte gjort det. Grattis och lycka till!
Underbart att få läsa att ni fått en liten till. Grattis och lycka till.
Hade också tänkt radera länken för länge sen, men inte gjort det, och så förvånad jag blev när jag ser en uppdatering! Två barn - inte dåligt, dubbelgrattis!!
Jag har inte varit in på din blogg förrän idag, då jag hittade den av en slump. Jag blev helt rörd då jag läste din uppdatering och senare även en del av dina tidigare inlägg.
Håller just nu på att ansöka om att få adoptera två barn som vi har fått förfrågan om, och känner så väl igen allt du beskriver i din blogg. Kändes helt underbart att få läsa din uppdatering och inse att så småningom så kommer vi också att sitta där med ett tvättberg, leksaker och totalkaos, och vet du - det känns plötsligt inte bara frustrerande, deprimerande, hopplöst och alla andra känslor man känner när man är mitt uppe i processen utan samtidigt också väldigt hoppfullt och helt underbart! Tack!
Hej! Jag heter Erika och går sista året barn och fritidsprogrammet. Jag skriver ett projektarbete om adoption och undrar ifall du vill svara på några frågor.
Skulle vara jättetacksam i så fall.
Om du vill det kan du maila mig på denna adress: Erika.B_1992@hotmail.com
Mvh Erika.
Skicka en kommentar