Idag fick en kollega nys om att vi ska adoptera. Vet inte riktigt hur det sipprat ut och förresten så är hon inte en kollega utan mer en-som-befinner-sig-på-samma-arbetsplats-och-som-jag-vet-namnet-på liksom. Vi har pratat med varann max tio gånger.
Missförstå mig inte nu, jag kan förstå att folk är nyfikna på adoption och tycker vanligen det är positivt att man frågar, det tyder ju i alla fall på ett visst intresse. Men denna kvinna inleder sitt frågeanfall med frågan:
- Vems fel är det att ni inte kan få barn?
Eeeeeeh?! Ursäkta mig, vad är det för jävla fråga?!
Först av allt så undrar jag VARFÖR hon vill inhämta denna kunskap? På vilket sätt blir hennes liv mer innehållsrikt för att jag redogör för min mans spermier och mina äggledare? Eller att jag säger som det är; vi är oförklarligt barnlösa? Fattar hon att det är vårt sexliv hon frågar om?! Och för det tredje (eller vilket nummer jag nu är på, kan definitivt inte räkna när jag är upprörd): vilket sorts svar förväntar hon sig?! Hade hon tyckt att något av nedanstående svar skulle vara normala på frågan Vems fel är det:
A) - Det är min mans FEL, funderar på att dumpa honom men adoptionsköerna för singlar är helt oändliga för tillfället så vi kör den här adoptionen först så tar jag ställning till honom och hans sorgliga snigel-simmare till spermier efter det.
B) - Det är helt och hållet mitt FEL men juryn friade mig och nu är jag ute, fast med fotboja så klart!
C)- Det är president Bushs FEL (för att det mesta onda i den här världen är faktiskt hans fel).
Ursäkta mig, jag kanske överreagerar men vad faaaan alltså! Och som vanligt är det ju så att man inte kommer på och inte vågar komma med det där dräpande svaret som man känner för i ilskan så jag svarar beskedligt:
- De vet inte varför det inte blir något.
Varpå hon slänger ur sig nästa hat-objekts-kommentar:
- Men nu när ni adopterar så kommer du bli gravid direkt!
Då kan jag faktiskt inte hålla mig längre. Irriterat frågar jag hur många adoptanter hon känner (inga) och hur många av dem som blivit gravida (ingen, så klart) varpå jag fortsätter predika om att fem procent, fem jävla ynka procent av de som adopterar blir gravida sedan (vet inte var jag fått denna siffra ifrån men jag har läst den och kommit fram till att den verkar rimlig) och de hade blivit det OAVSETT! Det handlar om kemi, inte ödet eller annat krafs.
Trots att jag inte alls använder orden ovan när jag redogör för detta märks det att hon blir sur och känner sig tillrättavisad. Jag ångrar mitt utbrott helt grymt när jag inser att hon nu tycker synd om mig, att hon tror jag försvarar mig och att det är jobbigt att prata om graviditeter eftersom jag EGENTLIGEN hellre vill ha ett biobarn.
Fan alltså. Om det mot förmodan är någon som INTE håller på att adoptera som läser den här för tillfället rätt ilskna bloggen så snälla, fråga gärna men TÄNK först.
Ingen vill sitta och prata om sitt sexliv och sina kroppsvätskor med nästan främmande människor.
Om någon ska adoptera, utgå från att de är skitglada över det men att de troligen haft en rätt jobbig (och lång, se föregående inlägg) väg ditt och att det är PRIVAT information.
Fråga om landval, väntetider och så vidare.
Var positiv, kom inte med några jävla skräckhistorier om grannens systers svägerskas kusin som adopterade en kille från Brasilien och han brände ner deras hus men för eeeeeeer går det säkert bra.
Inse att familjen ska få en ny familjemedlem och är LYCKLIGA!!!
Förstör inte för fan.
Suck vad trött jag blir.
11 kommentarer:
Nästa gång någon frågar mig så ska jag fråga vilken ställning de använde när de blev gravida eller något annat som jag aldrig skulle drömma om att fråga om eller för den skull vilja veta. Bara för att illustrera vilken dum fråga de ställer. Eftersom jag har laddat så tror jag faktiskt att jag vågar.. :-)
Jag känner igen mig. Frågor kommer alltid från den man minst vill de ska komma från, när man minst anar det, när man är som minst förberedd och det bra "svar-på-tal" kommer man på alldeles för sent... kramis I
Jag hade nog försökt att (så lugnt och snällt som möjligt) svara "Vad är det som får dig att undra det?". Det *kan* ju vara så att hon själv kämpar för att bli gravid och är expert på alla fertilitetsbehandlingar och är ute efter någon att prata och få stöd av. Vad som dock är troligare är nog ändå att frågan var helt tanklöst ställd och då borde min motfråga ge personen en tankeställare.
Ha ha. Folk är ju helt sjuka i huvudet! Helt ok om du nitar dem tycker jag.
Nita kärringjäveln.
Jag är så trött på folk som tror sig ha rätt att klampa in i ens sexliv och tycka till.
Vet du att jag en gång fick en kommentar på min blogg från en tjej som tyckte jag skulle slappna av och njuta av sexet med min man, inte tänka så mycket på det där med barn? Och jag som inte hade skrivit ett dugg om vårt sexliv blev hur jäkla paff som helst.
Jag tänker och hoppas att jag inte blir alltför paff nästa gång jag får frågan - för den kommer som sagt när man minst anar det, lugnt säga att "nu frågar du om något mycket privat" och inte gå vidare med det, inte säga att jag inte vill prata om det. Fast en rak höger skulle nog sitta bra det med...varför välja?:)
Det andra med att nu kommer ni att bli gravida är man ju så less på att höra. "Det skulle verkligen ställa till det för oss för helst av allt vill vi adoptera".
"Du vet att det inte ligger nån sanning i myten att de som adopterar blir gravida lättare än de som bara låter tiden gå,va?", kan man klämma till.
Jag bor i NewAge-staden nr ett i Sverige så det jag oftast får höra från andra föräldrar - till leda - är att:
1, Det finns en mening med att ni inte kan få biologiska barn.
2, Det finns en mening med att ni får vänta så många år på ert barn.
3, Det är ert öde/karma.
4, Ni har inte levt rätt - ätit kött och sovit nära elledningar med sängen i fel hörn.
5, Det är univerums sätt att säga att du och din man inte är rätt för varann.
6, Alla är inte ämnade att få barn.
7, Ni tänker för mycket på det...
8, Ni visualiserar inte ofta/bra nog.
9, Nu när ni adopterar...
Detta när jag glatt berättar att vi ska adoptera och kanske säger något om vår väntanstid som ser ut att bli lång.
Ska man behöva gå omkring med en tröja:
"lycklig över att få adoptera - kränkningar undanbedes, vänligt men bestämt"
???????????????????????????????????
Utrolig hva noen kan få seg til å si. Her er et par av mine favorittsvar, som er brukt med stort hell i de tilfeller hvor jeg ikke har lyst til å forsvare mitt valg eller dele informasjon med villt fremmede:
- Hvorfor skal dere egentlig adoptere/hvorfor har dere adoptert?
- Vi er egentlig ganske lei av sex. Adopsjon er mye rensligere.
- Når dere adopterer, blir dere sikkert gravide.
- Det håper jeg virkelig ikke, vi vet da å beskytte oss mot sånt!
I framtiden ska jag slussa idioterna till din sida så att dom lär sej något. Är så grymt less på idioter. Men mitt personliga lilla första pris fick hon som sa att jag troligtvis fick missfall för att jag inte ville ha barn tilllräckligt mycket och för att mitt barn därför valde att inte bli mitt barn. Detta var barnets perspektiv sa hon .... snarare en new age människas perspektiv tänker jag. Efter snart 8 års barnlöshet, 4 IVFer, adoptionsutredning och andra plågor kastar en människa ur sej detta.
Nääh, stick o brinn jävla kärringar.
Hej håller helt med dig om allt. Det som stör mig mest är vart Grattis tog vägen för det är inte ett dugg synd om oss snarare tvärt om tycker jag.
Ha det så bra en som väntar barn från Kina
www.metrobloggen.se/nissesmatte
Dum, dum, dum!
Vad mer kan man säga?
Kram till och,än en gång, ett stort GRATTIS till att ni väntar barn!
Folk är....knepiga! Vi har inte fått så mycket frågor än eftersom vi är så hemliga, men det kommer säkert. Det verkar som om det är dags att fundera på svarsalternativen...
Skicka en kommentar