När det var dags för hembesöket var till och med A tvungen att erkänna att han inte var helt lugn, trots att alla försäkrade oss om att det bara var till för att de ska kolla så att man inte bor i en knarkar-kvart och det gör vi ju faktiskt inte.
Vi kände att vi inte var 100% övertygade om att utredningstanten inte skulle ha med sig någon från hälsovårdsmyndigheten och ägnade därför tre kvällar efter jobbet att vrålstäda. Grannarna måste ha trott att vi förlorat förståndet. Vi dammsög mer de kvällarna än vi gör per kvartal annars. Tvättade golv, duschade katt (i hopp om att en del lös päls skulle lossna i badkaret i stället för på utrednngstanten), hängde upp tavlor som stått ett halvår, placerade ut trevliga foton i fina ramar, tryckte in allt missprydande i klädkammaren (och låste den), rengjorde ugnen (jag vet, lite i överkant nojjigt men det behövdes) och rensade kylskåpet. Homestyling av stora mått alltså.
Jag gick dessutom förbi plantskolan och köpte tre nya pigga krukväxter dagen före, som vi ställde framför de gamla, halvdöda.

Eftersom mötet skulle vara mitt på dagen bestämde A sig för att jobba hemma. Va bra tyckte jag, då kunde ju han hinna med att damma allting en gång till och sätta på ugnen i tid så vi kunde värma kanelbullarna (bake off typen, här chansades det inte med hembakt). Själv skulle jag komma hem en halvtimme innan det var Dax.
Vilket jag också gjorde, för att hitta A i full färd med att plocka i arbetsrummet. Klädd i joggingbyxor och t-shirt. Orakad. Och ugnen var inte på. Aaaaaaagggggrrrr! Vi har nog aldrig varit så när skilsmässa!
"Men jag ska ju hoppa in i duschen nu" protesterade han förvirrat när jag slet mitt hår i förtvivlan.
"Nu?! Men tänk om hon kommer när du står naken i duschen!"
"Jag tänkte stänga dörren" lugnade han mig, helt oförstående för min fasa. "Och dessutom är det ju en halvtimme tills hon skulle komma."
"Hon kanske kommer tidigare, för att kolla hur vi är om vi är oförberedda" nojjade jag mig men A bara skrattade och gick in i badrummet. Själv slängde jag mig över bullarna och hann även med att fluffa upp kuddarna på sängen innan det ringde på dörren, exakt på utsatt tid.

Märkligt nog gick hembesöket också bra. Tanten tyckte vi hade inrett lägenheten sååå fint och lyssnade intresserat på hur vi (läs jag) tänkt inreda barnrummet. Vi hade, tack vare tips jag läst på adoptera.nu stenkoll på skolor och dagis i området och jag hade till och med lyckats ta ut bullarna innan de blev brända. Inte en enda fråga om sexliv eller annat konstigt. Faktum är att hon knappt frågade något alls. Hon mest fikade liksom. Och beundrade våra nya krukväxter. Ironiskt. Men bra.